Det finns ett ord man kan använda för att sammanfatta de snart fyra åren som passerat inom svensk politik: kaos. Efter valet 2014 stod inget regeringsalternativ att finna med majoritet i riksdagskammaren. Istället fick vi nöja oss med en minoritetsregering som, för att uttrycka det diplomatiskt, inte gick hem ute i stugorna. Ett Sverige som styrdes av en högerregering mellan 2006 och 2014 fick helt plötsligt anpassa sig till den nya verklighet en socialdemokratisk regering innebär.

Regeringsövergången 2014

Den blåa regeringen som hade lyckats manövrera landet genom en av de värsta finanskriserna någonsin, samtidigt som man behöll den ekonomiska politik som gynnar landet och dess företagande allra mest. Istället för att bibehålla denna framgångsrika politik införde den rödgröna regeringen som vänsterpartier alltid gör: den införde en företagarfientlig politik med höga skatter och höga bidrag. Det många inte förstår är att traditionell högerpolitik leder till att staten får in mer skattepengar än under traditionellt rödgrönt styre. Hur kommer det sig, kanske du undrar? Jo, när skatterna är låga minskar frestelsen att betala för att renovera badrummet under bordet. Detsamma gäller i stort sett alla tjänster och jobb som erbjuds i samhället.

Det är ingen mening att förneka att Sverige är ett land som byggts och växt med hjälp av ett effektivt skyddsnät för individen. Det som bör tas i beaktning är att man kan bibehålla detta skyddsnät utan att skapa ett så pass stort bidragsberoende som vi ser idag. Det sista ett land som Sverige, utan särskilt effektiva integrationsplaner, behöver är bidrag som är så höga att de raderar incitamenten för att ge sig ut i samhället och söka jobb.

Det är en självklarhet att vi ska erbjuda ett skyddsnät för de som far illa ute i samhället, men det måste vara anpassat efter verkligheten. Som det ser ut idag är det en reell möjlighet att försörja en familj på de bidrag som erbjuds. Den moderate riksdagspolitikern Hanif Bali beskriver bidragssituationen i Stockholm på följande vis: “En familj med fyra barn i Storstockholm med genomsnittshyra plockar ut 33 000 kr i olika bidrag via soc och Försäkringskassan”. Jag tror att de flesta kan enas om att detta ej är hållbart. Bidragen bör vara ett skyddsnät, inte stora nog att erbjuda fullgod försörjning till den grad att det gör arbete helt onödigt.

Valet 2018

Situationen inför valet 2018 är enormt oviss. Under de senaste månaderna har i stort sett varenda opinionsmätning haft stora variationer i sina resultat. Rikspolitiken har varit infekterad av en debatt där det fokuserats mer på vilka negativa adjektiv man kan använda för att beskriva sina meningsmotståndare än på vilken politik man ska bedriva för att föra landet framåt. Riksdagspartierna underskattar kraften av att bara föra fram sin egen politik, och motiveringarna till varför just deras policy är bäst för att lösa de problem som vi står inför som nation. Hur valet kommer att sluta är inget att sia om, men oavsett resultat är en önskvärd situation att vi får en mer slagkraftig regering, en regering som faktiskt har mandat bakom sig för sina beslut och samhällsförändringar. En regering som samarbetar över blocken för att göra det bästa för så många medborgare som möjligt.